MaaaliiinM

Jag önskar man alltid kunde åka på en långfärdsbuss när det blev dags att plugga. I alla fall när det är dags att skriva något som typ ett skriftligt case. Det gick otroligt fort och det känns mysigt på något vis att sitta här i mörkret och lyssna på tystnaden som endast bryts av motorns dova muller och mitt smattrande på tangenterna.

Om ungefär 1h är jag framme i Västerås. Det här är nog det näst mest vemodiga jag kännt mig inför det faktumet.